Related Paintings of unknow artist :. | Carmel Valley Springtime | Classical hunting fox, Equestrian and Beautiful Horses, 133. | Arab or Arabic people and life. Orientalism oil paintings 491 | Portrait of Empress Anna Ioannovna | Junger Mann mit Pfeife, Detail |
Related Artists:
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.
Bartolomeo Montagna
Orzinuovi ca 1450-Vicenza 1523 .Painter and draughtsman. Montagna is first documented in 1459 in Vicenza as a minor and, still a minor, in 1467. In 1469 he is recorded as a resident of Venice. In 1474 he was living in Vicenza where, in 1476 and 1478, he was commissioned to paint altarpieces (now lost). He has variously been considered a pupil of Andrea Mantegna (Vasari), Giovanni Bellini, Antonello da Messina, Alvise Vivarini, Domenico Morone and Vittore Carpaccio. While none of these artists, except Carpaccio, was irrelevant to Montagna's stylistic formation, scholars agree that Giovanni Bellini was the primary influence on his art. He may have worked in Bellini's shop around 1470. Several of Montagna's paintings of the Virgin and Child in which the influence of Antonello da Messina is especially marked (e.g. two in Belluno, Mus. Civ.; London, N.G., see Davies, no. 802) are likely to be close in date to Antonello's sojourn in Venice (1475-6); they are therefore best considered Montagna's earliest extant works (Gilbert, 1967) rather than as an unexplained parenthesis around 1485 between two Bellinesque phases (Puppi, 1962). These early paintings appear to be followed by others in which the geometrically rounded forms derived from Antonello become more slender and sharper-edged. Their figures are imbued with a deeply felt, individual humanity, sometimes austere and minatory, sometimes tender. Among them are some larger-scale works,
Raymond D Yelland
1848-1900 Raymond D Yelland Gallery